Skånes Fria

Punkig psykedelika på rivjärn

Jazz, noise, dubstep och en mängd andra musikstilar. På Wundergrundfestivalen i Köpenhamn står den experimentella musiken i fokus. Under tolv dagar spelar över 30 band och artister – däribland musikkonceptet Japanese new music festival.

– Min musik är väldigt sömnig så det gör inget om ni somnar, säger den japanske musikern Kawabata Makoto från scenen.

Stämningen är avslappnad på Huset i Magstraede i centrala Köpenhamn. Kawabata Makoto sitter ensam på en stol med en elgitarr i knäet och en stråke i ena handen. Långsamt drar han stråken över gitarrsträngarna. Det tjuter ur högtalarna och somliga skulle nog avfärda

Kawabata Makotos introverta ljudvägg som oväsen. Men att döma av applåderna efter framträdandet är så inte fallet bland publiken här. Gitarrvrålet klingar av och Kawabata Makoto lämnar scenen. Yoshida Tatsuya från det japanska bandet Ruins sätter sig bakom trumsetet.

– Välkommen till Japanese new music festival.

Den rutinerade trummisen går till attack direkt. Han trycker igång ett förinspelat bakgrundsspår och bankar frenetiskt på trumsetet. Musiken är hård och punkig och framförs i ett rasande tempo. Yoshida Tatsuyas fusion-jazz-punk är inget som någonsin kommer att höras på P3:s spellista eller på en kommersiell radiokanal. Det här är musik från underjorden – och publiken älskar Yoshida Tatsuyas framträdande.

– Det är för den här killen som jag är här. Han är helt enorm, säger Henrik Jöhnemark.

Tillsammans med sin fru Yoshiko Jöhnemark och vännen Anders Bertilsson har de åkt från Malmö för att kolla in de japanska musikerna.

Musikkonceptet Japanese New Music Festival består av tre musiker. Förutom Kawabata Makoto och Yoshida Tatsuya ingår även Tsuyama Atsushi. Under kvällen utgör de sammanlagt sju akter. En av dessa är en slimmad upplaga av det psykedeliska rockbandet Acid mothers temple. Bandet har nått kultstatus genom åren och ryktet om spelningen har spridit sig över sundet till Malmö.

– Det är jätteroligt att vara här. Jag såg dem på Debaser i Malmö för några år sedan. De är fantastiska, säger Yoshiko Jöhnemark.

Men det var nära att hon och hennes man missade kvällens spelning.

– Jag såg av en slump på Last.fm att de skulle spela. Tidningarna i Malmö skriver aldrig om den här typen av evenemang. De är bara intresserade av saker som är etablerade, säger Henrik Jöhnemark.

Anders Bertilsson håller med.

– Det är lätt att man missar saker när media inte uppmärksammar dem. Jag är så glad att jag är här.

Efter konserterna går Henrik Jöhnemark fram och pratar med musikerna. Kontakten med artisterna är viktig i en gör det själv-kultur som den här. Fansen letar inte efter det massproducerade utan söker det personliga; många av skivorna som finns till försäljning efter kvällens konserter är tryckta i mycket begränsade upplagor. Och att kunna köpa en skiva direkt av artisterna är viktigt. De här artisterna är inte onåbara stjärnor, utan står gärna och pratar med publiken efter spelningarna.

Efter Köpenhamn fortsätter de tre musikerna som utgör Japanese New Music Festival konceptet till Berlin.

– Det blir ingen spelning i Sverige den här gången. Men vi har spelat där många gånger tidigare med Acid mothers temple, säger Kawabata Makoto.

Vad tycker du om svensk musik?

– Träd, gräs och stenar är bra. Jag hjälpte till att organisera deras Japanturné. Det var sorgligt att deras basist dog nyligen. Jag är också ett stort fan av Abba. Det är faktiskt det enda band jag samlar på. Jag har samma skivor med dem i flera olika utgåvor. Abba har jättebra harmonier. Det låter kanske konstigt, men du vet, jag lyssnar inte bara på psykedelisk musik.

Årets upplaga av Wundergrund är den femte i ordningen. I programmet finns bland andra kören Glas, kontrabasisten och sångerskan Irina-Kalina Goudeva och dj:n Kode9. På festivalen uppträder också Borderline ensemble. Tillsammans med elektronika-musikern Forsberg gör de en spelning inför sittande publik på Huset i Magstraede. Elektroniska ljudfragment samsas med piano, kontrabas och blås. Vad som ser ut som en dirigent står framför bandet och leder musikerna. Hans rörelser är följsamma. Det ser nästan ut som att han dansar.

– Det är vi som är Borderline. Vi sysslar med soundpainting, säger dirigenten i en mikrofon från scenen.

Borderline Ensemble beskrivs i Wundergrundprogrammet som ”Danmarks enda soundpainting-orkester”. Deras märkliga ljudstötar och lunkande tempo tycks ha en lugnande inverkan på publiken. De som har sökt sig till konserten är inte där för att festa. Fokus ligger på musiken och nästan ingen verkar berusad. Fyllestämningen från närliggande Ströget känns långt borta inne på Huset i Magstraede.

Wundergrund

I kväll spelar bland andra Kode9 på Jazzhouse. Festivalen avslutas i morgon med

Wundergrund Chill out i Köpenhamns konserthus. Mer information finns på

wundergrund.dk.

Det här är soundpainting:

Soundpainting är ett sätt att skapa performativ konst med hjälp av teckenspråk bestående av

över 1 000 tecken. Med handtecken signalerar kompositören vilken riktning föreställningen

ska ta.

bild1 Kawabata Makoto använder en stråke för att bringa ljud i elgitarren.

bild2 Tsuyama Atsushi blåste flaska medan Yoshida Tatsuya spelade rivjärn med en rotfrukt.

bild3 Yoshida Tatsuya använder ett rivjärn och en rotfrukt som en sorts rytminstrument. Även dragkedjor på musikernas kläder och en kamera användes under konserten.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Konsten att irritera

Vibrerande kontrastfärger, optiska mönster och svårläst typografi – den psykedeliska konsten irriterar. Bokstavligt talat, då den retar ögat. Men också idémässigt, filosofiskt och politiskt.

Fria Tidningen

Konsten att irritera

Vibrerande kontrastfärger, optiska mönster och svårläst typografi – den psykedeliska konsten irriterar. Bokstavligt talat, då den retar ögat. Men också idémässigt, filosofiskt och politiskt.

Fria Tidningen

Anarkistisk lunga andas vidare

Den 26 september firade Christiania 40 år. Det har varit en lång resa för christianiterna. Flera gånger såg det ut som att de danska myndigheterna skulle vinna kampen om platsen. Men i somras beslutades det till slut att de boende i fristaden ska köpa delar av marken och hyra andra.

Fria Tidningen

Orden var hans jazz

Kritikerna avskydde honom. Istället var det de unga som tog honom till sitt hjärta. I år är det tio år sedan Sveriges kanske ende beatförfattare Sture Dahlström dog. Det är dessutom femtio år sedan han debuterade.

Fria Tidningen

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

© 2024 Fria.Nu